GIF Sundsvall kom ut till matchen med det mest kompakta försvaret som besökt Hisingen i år. Och det är inte alltid lätt att göra mål på sådana försvar. Häcken försökte i första halvlek att göra det man kan göra mot kompakta försvar, nämligen att bomba inspel och inlägg från kanterna och hoppas på det bästa. Detta bar inte frukt men Ibrahim Sadiq lyckades ändå göra mål på ett distansskott efter ett tveksamt ingripande av Sundsvalls målvakt Oscar Jonsson. Trots det stod det 1-1 i paus efter slarv i försvaret på övertidsminuterna av första halvlek. Sen hände något i matchen. Nämligen att Mikkel Rygaard byttes in. Det kompakta försvaret luckrades upp av Rygaards rörlighet, blick, passningar och teknik. Spelet fick en ny dimension, en helt annan dynamik när Rygaard äntrade planen. Sen stod det helt plötsligt 4-1. Det känns så bra att Rygaard är tillbaka i spel med tanke på de kommande utmanande matcherna Billiga Fotbollströjor.
Missad straff som kan bli kostsam
Jag gillar att Häcken öste på för fler mål även efter att de ledde matchen med tre mål, att de inte slog av på takten. Det finns ju en möjlighet att Allsvenskan kommer att avgöras på målskillnad. I och med de tre målen som inkasserades på pluskontot idag har både Häcken och Djurgården +26 i målskillnad medan Hammarby har +27. Det kan visa sig kostsamt i slutändan att Alexander Jeremejeff missade en straff i matchens sista minut.
Janne Andersson – profeten
På tal om Jeremejeff och hans missade straff: Alexander Jeremejeff gjorde sin första underkända match för säsongen mot Sundsvall. Han borde ha gjort åtminstone två mål och då räknar jag snällt. Jeremejeff var inte heller delaktig i spelet, något han alltid tidigare varit även när han inte gjort mål. Kanske förbundskapten Janne Andersson hade på känn att Jeremejeff skulle dippa när Janne valde att inte ta ut honom till landslaget? För Jeremejeff har inte gjort mål efter Jannes nobb. Jag tror och hoppas att det bara var en plump i protokollet och att det var bra att plumpen kom mot Sundsvall. Jeremejeff är fortfarande gjuten som nia och kommer att göra stor nytta i de sista fyra matcherna.
Sadiqs hemjobb
En ögonblicksbild som jag tar med mig från matchen är när Ibrahim Sadiq i första halvlek tog en 80-meters maxlöpning hem för att hjälpa till i försvaret. Det känns konstigt att jag tidigare under säsongen kritiserade Sadiq för att han spelade för sig själv och inte för laget, kritiken var dock befogad där och då. Sadiq (och även Turgott) har verkligen tagit steg framåt när det kommer till att ta till sig av Häckens spelsätt och speltänk.
Sveriges Thomas Müller
Man måste imponeras av Sundsvalls nr 23 Ludvig Nåvik. Och då pratar jag inte om hans prestation på planen, den var ingen höjdare. Jag tänker på hans benskydd. Jag tror aldrig att jag sett så små benskydd eller strumpor på en fotbollsspelare förut. Fanns det ens några benskydd under strumporna (som även de var extremt små)? Benskydden kan inte ha varit större än en tändsticksask. Personen som gav de små benskydden ett ansikte, Thomas Müller, ligger i lä jämfört med Nåvik och det är en bedrift i sig.
Över 4000 personer på läktaren – det nya vanliga
Senast GIF Sundsvall gästade Bravida Arena var det 2561 personer på plats. Det var i maj 2019. Idag var det 4730 personer på plats och det kändes…… rimligt. Och då var det endast tolv personer på bortastå. Visserligen var alla Häckens pojk- och flicklag på plats och säkert en del föräldrar till dessa också. Det var även perfekt fotbollsväder för att vara oktober med tolv grader och sol plus att det faktiskt var serieledarna som spelade i det spännande slutskedet av Allsvenskan. Det var knökfullt på G som vanligt och mycket folk även på långsidorna. Jag tror att dagarna med under 3000 åskådare på hemmamatcherna är över nu. 4000+ är det nya vanliga och sen tar vi det vidare därifrån.